Tänk att det snart redan är december! Vi har fått en uppgift som går ut på att inreda utomhus, närmare bestämt gaturummets inredning.
Vi ska formge ett förslag på ett offentligt rum, en yta mitt i centrala Göteborg.
I uppgiften ingår:
- Besöka platsen morgon, middag samt eftermiddag/kväll
- En moodboard med inspirationsbilder och värdeord
- Kartor över platsen med skisser
- En skissmodell i kapaskiva
- Anteckningar under processen
- Reflektion och analys över bland annat hur människor rör sig i utymmet.
- Eventuellt andra skisser
Eftersom detta är en plats jag känner till ganaksa väl, hade jag redan från början idéer om vad som behövdes, med tanke på den gråa, dystra stämningen i området. Då var jag säker på att naturen åter måste få ta plats och bringa lite värme och glädje mitt bland all trafik och gråa byggnader. Exakt hur projektet gick från idé till ett färdigt förslag samt modellbygget beskrivs i nästa inlägg. Nedan följer inspirationen som vi fick ta del av innan.
Vi fick se filmen "Den mänskliga staden", där det diskuteras huruvida storstäder - som allt fler människor bor i - verkligen är anpassade utifrån våra behov. Vi människor verkar ständigt för ett mer "modernt" samhälle, och det är en lång bro att ta sig över för att komma dit. Men vad innebär egentligen ett modernt samhälle? Det finns vissa städer som redan tagit sig tillräckligt långt för att se vad som finns där på andra sidan bron. Dessa är till exempel New York och Chongqing, där städerna innehåller såpass få offentliga utrymmen som bringar gemenskap att det hotar de mänskliga behoven.
Trafik hindrar folk från att röra sig på vägarna och höga skyskrapor med lägenheter där ingen känner sina grannar tar ifrån oss möjligheten att vara sociala. Jan Gehl är en arkitekt som blivit känd för att ha gett flera städer världen över nya utrymmen för stadsbor att interagera som sociala varelser igen. Det behöver inte vara stora åtgärder, bara att en förut trafikerad väg blir en gågata kan göra ofantligt stor skillnad. Nedan följer några citat från filmen som jag tycker är tänkvärda.
Vi fick också en kort föreläsning om Arne Brantzell och hans metod för att granska människan i olika rum - både ute och inne. Det handlade om hur man upplever olika rum, där själva föremålen påverkar hur en människa upplever utrymmet. Han beskriver i sin bok "Något om..." att man kan rita ut "bubblor" för hur olika platser i ett rum upplevs, och som skapar ett eget litet utrymme i rummet. Till exempel kan en bubbla vara en soffgrupp, och en annan en tom golvyta. Man kan också visa ut hur vi rör oss, genom att rita ut stråk där folk går i ett rum. Till sist kan man även lägga till knytpunkter (där man ofta återkommer i stråken) och viloplatser där det oftast är vilsamt.
Samma metod kan användas utomhus, där till exempel ett träd placerad på en i övrigt tom yta påverkar vårat rörelsemönster. Det kan till exempel göra att vi rör oss runt eller under trädet. Också beroende på hur den placerade figuren ser ut förhåller vi oss till platsen på ett annat sätt. Hade till exempel en vägg placerats med ett tak går många antagligen och ställer sig under taket vid regnigt väder. Bred överdel gör att figuren känns lättare, men upplevs också ta mer plats, till skillnad från motsatsen som vi kan se i till exempel fontäner.
Vi fick besöka platsen två gånger. Dessvärre var jag sjuk en av gångerna, men tack vare att jag redan känner till och har vistats mycket i denna stadsdel under olika tider på dygnet och under olika årstider kunde jag göra grovskisserna i alla fall. Dessa syns i bild 4 och 5. Saker som kom med på observationslistan var:
Om jag ska följa Arne Brantzells metod och tankar, skulle ytterligare en lista över människors rörelsemönster se ut såhär:
Nedan kan ni följa iakttagelser genom skisser från min loggbok.
I nästa inlägg som hör till detta projekt kommer jag att beskriva min process med skissmodellen, samt mina värdeord och ändringar med flera.
Kram!
Annie
Eftersom detta är en plats jag känner till ganaksa väl, hade jag redan från början idéer om vad som behövdes, med tanke på den gråa, dystra stämningen i området. Då var jag säker på att naturen åter måste få ta plats och bringa lite värme och glädje mitt bland all trafik och gråa byggnader. Exakt hur projektet gick från idé till ett färdigt förslag samt modellbygget beskrivs i nästa inlägg. Nedan följer inspirationen som vi fick ta del av innan.
Vi fick se filmen "Den mänskliga staden", där det diskuteras huruvida storstäder - som allt fler människor bor i - verkligen är anpassade utifrån våra behov. Vi människor verkar ständigt för ett mer "modernt" samhälle, och det är en lång bro att ta sig över för att komma dit. Men vad innebär egentligen ett modernt samhälle? Det finns vissa städer som redan tagit sig tillräckligt långt för att se vad som finns där på andra sidan bron. Dessa är till exempel New York och Chongqing, där städerna innehåller såpass få offentliga utrymmen som bringar gemenskap att det hotar de mänskliga behoven.
Trafik hindrar folk från att röra sig på vägarna och höga skyskrapor med lägenheter där ingen känner sina grannar tar ifrån oss möjligheten att vara sociala. Jan Gehl är en arkitekt som blivit känd för att ha gett flera städer världen över nya utrymmen för stadsbor att interagera som sociala varelser igen. Det behöver inte vara stora åtgärder, bara att en förut trafikerad väg blir en gågata kan göra ofantligt stor skillnad. Nedan följer några citat från filmen som jag tycker är tänkvärda.
"Först formar vi städer, sedan formar våra städer oss" - Jan Gehl
Le Courbier - modernismens fader: "Här kommer det att gå motorvägar. Vi skiljer helt på områdena "
"Om någon person någon gång skulle vilja beställa en stadsplan för att döda stadslivet hade de inte kunnat lyckas bättre än vad modernisterna gjorde" - Jan Gehl
"När ska vi fråga oss vad det egentligen innebär att vara modern?" - Ruhan Shama, aktivist som översatte Jan Gehls böcker till Bengali.
Vi fick också en kort föreläsning om Arne Brantzell och hans metod för att granska människan i olika rum - både ute och inne. Det handlade om hur man upplever olika rum, där själva föremålen påverkar hur en människa upplever utrymmet. Han beskriver i sin bok "Något om..." att man kan rita ut "bubblor" för hur olika platser i ett rum upplevs, och som skapar ett eget litet utrymme i rummet. Till exempel kan en bubbla vara en soffgrupp, och en annan en tom golvyta. Man kan också visa ut hur vi rör oss, genom att rita ut stråk där folk går i ett rum. Till sist kan man även lägga till knytpunkter (där man ofta återkommer i stråken) och viloplatser där det oftast är vilsamt.
Samma metod kan användas utomhus, där till exempel ett träd placerad på en i övrigt tom yta påverkar vårat rörelsemönster. Det kan till exempel göra att vi rör oss runt eller under trädet. Också beroende på hur den placerade figuren ser ut förhåller vi oss till platsen på ett annat sätt. Hade till exempel en vägg placerats med ett tak går många antagligen och ställer sig under taket vid regnigt väder. Bred överdel gör att figuren känns lättare, men upplevs också ta mer plats, till skillnad från motsatsen som vi kan se i till exempel fontäner.
Vi fick besöka platsen två gånger. Dessvärre var jag sjuk en av gångerna, men tack vare att jag redan känner till och har vistats mycket i denna stadsdel under olika tider på dygnet och under olika årstider kunde jag göra grovskisserna i alla fall. Dessa syns i bild 4 och 5. Saker som kom med på observationslistan var:
- Mycket grått - gråa byggnader som är höga och många som är moderna.
- Människor använder genomfarterna/gångbanorna regelbundet. På kvällarna är det flest folk som rör sig genom just den asfalterade gångbana som är precis bredvid ytan framför Älvrummet, men även personal på morgnarna använder denna gång mycket.
- Operan och den vackra vyn vid kajen är de största tilldragelserna som lockar folk att vistas här.
- Trafik är dominerade runt hela ytan. Det tar mycket plats i denna del av staden.
- Barn lekte bollekar på konstgräsplanen när vi var där. (Mer detaljerad beskrivning om ytan i nästa inlägg).
- Soliga dagar sitter folk gärna på trappavsatsen runt planen.
- Skaterampen lockar till sig ungdomar som ofta åker där.
- Nästan alltid folktomt. Förutom gångare, som mestadels bara går förbi.
- Älvrummet tycks sällan ha besökare.
- Lilla Bommens hamn verkar vara enda huset i närheten med en mer gammal, traditionell prägel.
- Sällan syns äldre människor vistas här, eftersom de få bänkar som finns inte står varken under tak eller i anknytning till något lockande.
- Det finns en ramp för rullstolar som sällan används.
- Den intilliggande busshållplatsen drar hit fler människor, men de rör sig sällan på denna yta.
- Vid sidan av konstplanen finns en trätrall som skulle kunna användas till scen. Dock finns varken tak eller väggar, och jag har aldrig sett den användas.
- Vid ett par tillfällen varje år pågår tillställningar, framför allt syftar jag på Göteborgs kulturkalas. då används ytan gärna till att ställa upp tält eller stånd med olika aktiviteter här
Jag noterade även några saker bredvid utrymmet vi egentligen skulle inreda:
- Gräset bredvid gångbanan är nästan aldrig befolkat.
- Beachvolleybollplanen används av äldre ungdomar på sommaren, men står annars tomt.
- Parasoller med tillhörande stolar och bord står nästan alltid i staplar fastkedjade och är inte särskilt inbjudande.
- Lekplatsen är en klättervägg och något annat inte ens jag vet vad det är. Där skulle behövas en mer traditionell lekplats med till exempel en klätterställning och ett par gungor.
Om jag ska följa Arne Brantzells metod och tankar, skulle ytterligare en lista över människors rörelsemönster se ut såhär:
- Stråk: Gångbanan, fram och tillbaka på konstgräset, rampen.
- Viloplatser: Bänkar bredvid konstgräsplanen, trappavsatsen.
- Knytpunkt: Gångbanan som leder mot Rampen/Konstgräset/Operan/Busshållplatser/Nordstan/resterande stadsdel
- De upplevda bubblorna (som används): Trappan, konstgräsplanen, rampen, gångbanan.
- De upplevda bubblorna (sällan använda): Scenen, Älvrummet, Rullstolsramp, Gräset bredvid.
- Observera att vissa bubblor ändras beroende på årstid, till exempel sitter inte folk och solar på trapporna på vintern, eller vid regn.
Nedan kan ni följa iakttagelser genom skisser från min loggbok.
 |
| Bild 1: Ett första prov på Arne Brantzells metod i ett hus. |
 |
| Bild 2: Tankar och idéer om platsen. |
 |
| Bild 4: Inspiration samt skiss efter första besöket. |
 |
| Bild 5: Morgon och Eftermiddag/Kvällsritningarna. |
I nästa inlägg som hör till detta projekt kommer jag att beskriva min process med skissmodellen, samt mina värdeord och ändringar med flera.
Kram!
Annie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar