Lusthus och produkt - Att tänka ergonomiskt

Hej allihopa!

Det här blir mitt sista inlägg på bloggen från just dessa tre år på skolan, men kanske dyker fler projekt upp i framtiden? Jag vill tacka alla som läst den här bloggen och även passa på att länka till min andra blogg, 365pattern.blogspot.se, där jag lägger ut mönster. Hoppas att ni fått ut något av att läsa dessa inlägg, liksom jag har! :)

Detta sista inlägg kommer att innehålla en beskrivning av vårt sista projekt som är inspirerat av Gunnebo Slott (deras hemsida: http://www.gunneboslott.se), närmare bestämt att designa ett lusthus. Detta lusthus ska vara anpassat efter en fiktiv kund - en kvinna i 40-års åldern med reumatism. Dessutom ska en ergonomiskt utformad produktidé finnas med.

GUNNEBO LUSTHUS - Bortom havet

Gunnebo Slott

Enligt Lars Sjöbergs bok Gunnebo och 1700-talets sommarställen i Göteborgs omgivningar (2007) och Gunnebo slotts egen hemsida köpte handelsmannen John Hall egendomen år 1778 och lät där uppföra ett sommarställe med stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg som arkitekt. Redan då sägs gården ha anor ända från 1200-talet. Carlberg var i sin tur just hemkommen från en resa i som gav Gunnebo sitt nyklassicistiska utseende präglat av renässansens symmetrier och detaljer. Carlberg ska enligt källan haft fria händer och mycket högg budget, vilket han utnyttjade genom att rita all arkitektur och inredning - ner till minsta stol.

När Herr Hall dog fick sonen John Hall d.y. ärva egendomen. Han ska enligt uppgifterna ha varit betydligt sämre på att förvalta slottet, och sakta började huset att förfalla. Trots detta skriver Sjöberg att förfallet inte bara var negativt - på grund av det bevarades mycket utav huset i originalskick, utan att ändras - men också utan att renoveras. När sedan egendomen slutligen såldes till staten efter flera andra ägare lades slottet i goda händer och restaurerades efter originalritningarna som fanns kvar. Därför är Gunnebo slott idag en av de bäst bevarande byggnaderna i Göteborg!

Resultat

Lusthuset har åtta hörn, där varje vägg är 120 cm bred och 250 cm hög. Taket följer väggarnas form och högsta toppen på taket når upp till 3 meter. Att det kallas för just "lusthus" är för att man förr kallade ett hus så eftersom det inte fyllde någon särskild funktion, utan var mest till prydnad. Mycket av inspirationen hittades i Hans Mårtenssons bok Lusthus och Orangerier (2009).

Till mitt förslag har fasaden fått ett klassiskt och tidlöst utseende - liggande plankor med tidsenligt linoljefärg. Gunnebo slott har en grå fasad och blåmålade fönster och dörrar. I detta lusthus har färgschemat vänts på, så att fasaden är blå medan dörrar och fönster är grå.

Den blå färgen är intressant, eftersom blått var en otroligt exklusiv färg på 1700-talet. Den utvanns ur en sten, kallad Lapis lazuli, som importerades från Centralasien. Färgen kallas ultramarinblå - som betyder "bortom havet" på latin - och kunde sedan blandas ut med zink-vitt eller titan-vitt, eller skimrök (svart) om man ville. Färgen blå gjordes på konstgjord väg först i början av 1800-talet, vilket inenbär att Gunnebo slott bär en mycket ovanlig färg på den här tiden. Förmodligen ville man visa sin förmögenhet på det här sättet, även om färgen är mycket utblandad med vitt. Efter den blå färgen har jag valt att kalla lusthuset för "Bortom havet".

För att följa temat "förmögen", matcha resterande omgivning plus det faktum att blå är en lugn färg som passar bra in till en plats där stillsamheten är central målas fasaden i en vackert blå nyans bestående av 70% ultramarinblå med 15% zink-vitt och 15% titan-vitt. Dörrar och fönster har samma färg som slottets fasad, en varm ljusgrå färg som nästan upplevs som en mjukare vit i den blå färgens närvaro. Fönstren och dörrarna är tagna direkt från slottet för att ge mycket glas men samtidigt passa in i stilen med sina spröjsade glasfönster och vackra, symmetriska proportioner.. Däremot har lister och dekorationer kring dörren och fönstren tagits bort, sånär som på fönsterbrädan och dekorationen under det. Anledningen till det är att ge lusthusets dörr en mer "altandörr"-känsla utan att slopa det nyklassicistiska helt. Varje vägg har antingen fönster eller dörr och för att ytterligare ge huset en modern prägel har varannan vägg ett fönster som når ner till golvet och varannan fönster som slutar ca 70 cm från golvet. Taket har en fint ärgad kopparyta med rännor som framhäver takets form - färgen är samma som slottets. Framför dörren finns en ramp i betong som gör att en rullstolsbunden kan ta sig in. Dessutom är tanken att dörrarna är elektriska så att man enkelt kan ta sig in och ut utan krångel. Dörrarna är tillräckligt breda för att gott och väl rulla in en rullstol, och att de är dubbla gör att både reumatiker och rullstolsbundna lättare kan ta sig in utan att behöva backa undan för en stor och bred dörr.

Lusthuset är symmetriskt. Eftersom Carlberg i sann nyklassicistisk anda var inspirerad av renässansen - som ju innehöll mycket symmetriskt i och med upptäckten av bland annat centralperspektivet - har jag också låtit symmetrin vara den röda tråden här. Liksom många nyklassicistiska hus har även jag valt att tolka "kolonnerna" och gjort om dem till knutar på husets fasad. På så sätt blir huset både tidsenligt och behåller den klassiska andan!

Insidan är anpassad för en reumatiker, men kan också med minimala ändringar fungera för rullstolsbundna. Detta lusthus ska användas som en lugn viloplats där växter som inte kräver mycket solljus kan växa inomhus. Det är ett hus där man kan komma bort från dagens stressiga samhälle och bara sitta och njuta av växterna utanför och växterna inomhus medan man pysslar om dessa. Blomlådor som når till golvet och till två av de låga fönstren har ett "hyllplan" där små krukväxter kan planteras längs fönstret. På var sida finns en avsats där man kan lägga saker. En förutsättning för en reumatiker som inte kan hålla i för mycket saker samtidigt. Golvet är i mörk ask, ett slätt parkett "klick"-golv (som inte har kanter och därmed är rullstolsvänligt) som är en modern variant av 1700-talets trägolv. Väggarna är äppelgröna (Cooking Apple Green no. 32, Farrow & Ball) som är lugnande men också gör lusthuset luftigt med sin ljusa färg. Denna färg är inspirerad av Herr Halls sovrum som bär en liknande färg och golv- och bröstpaneler som liknar de på blomlådorna, i nytolkning. På blomlådorna finns också ett mönster som återfinns på staket och krukor från Gunnebo, men också i slottets inredning skymtar liknande upprepning av former. Detta mönster representerar gunnebo i detta lusthus, och finns därför med på blomlådorna för att bryta av mot det enfärgade gröna. Den övre listen på blomlådorna är bred och buktar utåt för att också kunna agera handledsstång (se skiss). Det kan också hjälpa till när en reumatiker ska resa sig (om personen sitter i tillfällig rullstol) eller bara dra sig närmare fönstret.

I mitten av rummet finns en pelare som bara är 15 cm i diameter och som har en liten sittbänk runt om. Denna bänk är egentligen till för att kunna lägga saker på, och bara tillfälligt agera sittplats på grund av det relativt oergonomiska ryggstödet. Men tanken är att man ska kunna ställa in en stol i rummet där man kan sitta. Från början var tanken att en rullstolsbunden kunde vistas i detta rum och därför behövs snarare avlastningsbord (som bänken runt pelaren också kan agera som) än sittplatser. Runt pelaren slingrar sig en australisk porslinsblomma - en klängväxt med blommor med god doft som är lättskött och inte behöver mycket ljus.

I modellen syns inte lamporna, men tak och väggbelysning bör finnas på plats. Däremot är min önskan att detta hus ska vara beläget på en plats - helst en kulle bland naturen - som gör att solen kan stråla in genom alla fönster så att ingen belysning behövs. Tanken är att ta in naturen då du själv inte kan vandra runt i skogen på den ojämna terrängen, men samtidigt behålla den nyklassicistiska känslan och stilen.

Ergonomisk produkt

Den ergonomiska produkt som jag utformat bygger på kunskaper hos en som faktiskt har både reumatism och sitter i rullstol. Greppet är en av svårigheterna med reumatism, eftersom den bland annat (som i detta fall) vrider fingrarna åt sidan. Därför kan man inte längre greppa på samma sätt, och inte heller trycka hårt med andra fingrar än tummen och pekfingret. Många ergonomiskt utformade produkter görs med stora handtag för att lättare kunna greppa - men det är just det som den här personen har kunnat hjälpa mig med, eftersom det faktiskt ofta är just åt andra hållet: handtaget måste vara smalt men stadigt och kunna stickas ner i handen utan att glida ur greppet.

Denna produkt är ett standardhandtag som ska kunna användas till många olika redskap för att lättare kunna greppa om alla möjliga saker. Längre ner syns ritningen. Insidan består av ett smal, cylinderformat metallrör beklätt med gummi. Runt den ska ett yttre hölje sitta, som omger hela röret och är fylld med ett material med samma kompakthet som potatismjöl, för ett ergonomiskt och personligt utformat grepp som dessutom kan anpassas från gång till gång - eftersom denna typ av reumatism växer och förändrar händerna. På varje redskap som skall användas monteras ett standardfäste som passar i det ergonomiska handtaget - detta skulle även kunna fungera på ett dörrhandtag eller andra produkter: användningsområdet är oändligt! Längst upp ska en fästanordning sitta som låser fast fästet i handtaget men också lossar lika lätt - precis som på en skruvmejsel där man låser fast bitsen. På så sätt kan reumatikern få ett fast grepp som ger ett bättre stöd - om handtag likväl som på locktänger, hårborstar och allt som man låter anpassa efter denna produkt! Produkten skulle kunna finnas i olika storlekar genom själva påsen runt, men med samma storlek på röret. Olika längder finns också för att tillgodose alla.

Kostnadsmässigt är detta en relativt billig produkt både i material och tillverkning, vilket naturligtvis är till fördel för kunden som ofta måste spendera mycket pengar på handikappanpassade produkter.

Reflektion och utveckling

Det finns naturligtvis vissa saker som kan förbättras. Till exempel kan fler växter flytta in i lusthuset, man kan bygga en vacker veranda runt och fler blomlådor kan ställas i de övriga hörnen i huset - så länge de inte blockerar sidorna på dörren. Om det nu är en kund som inte är rullstolsbunden, finns möjlighet till fler möbler liksom textilier som kan piffa upp inredningen. Här har jag valt att inte ha gardiner, eftersom jag ville släppa in så mycket solljus som möjligt. 

Nedan presenteras processen i bilder.


Lusthus process

Produkten

Lusthuset färdig

Detta är inspirationsbilder. Bilderna i detta collage är INTE mina.

Slutkollektionen: Conscious Minds

Hej!

Nu är även Slutkollektionen ett avslutat kapitel, och detta projekt bygger på gymnasiearbetet (dock har jag valt att enbart skriva om slutkollektionen här). Observera att kollektionen "Conscious Minds" är ett skolprojekt - ingen produkt tillverkas i verkligheten och varumärket är fiktivt - påhittat enbart i övningssyfte.

Detta inlägg består av två delar:

- En skriftlig redogörelse för resultatet av slutkollektionen
- Bilderna av resultatet

Conscious minds: slutkollektionen

Kollektionen handlar om att vara medvetenhet om sin omvärld. Att våga gå emot dagens stressiga samhälle och bara stanna upp och andas. Med inspiration från fem historiska formrebeller i svensk designhistoria har jag skapat mönster som kommenterar min samtid. Mönstren handlar om att se detaljer, ta sig ur stressen och behålla fokus i en tid präglad av teknik och höga krav. Med naturen som inspiration uppmanar den här kollektionen till medvetenhet men är också en skildring av min tid på gymnasiet. Detta är Conscious Minds. See. Feel. Breathe.

1. Målgrupp

Som målgrupp har en fiktiv person använts, med passande egenskaper som stämmer överens med den målgrupp jag vill närma mig. Denna person har fått namnet Sam Lindberg, och har inget specifierat kön. Sam är tjugotre år gammal, bor i en liten lägenhet i Stockholm med sin partner och studerar vid Konstfack. Hen kommer från en familj i Borås med medelinkomst och flyttade hemifrån vid 22 års ålder för att studera i Stockholm. Sams intressen rör sig kring förutom konstnärligt måleri också kring umgänge med vänner och hen tycker mycket om att cykla och ta foton i naturen. Som konstintresserad är Sams stil både färgglad och retro - mycket mönster är välkommet, särskilt med inspiration från 50-60 och 70-talet. Detsamma gäller för partnern, som också studerar vid Konstfack men till dekoratör. Deras ekonomi är under medel, men utöver studiebidragen får Sam även en del inkomst från ett helgarbete på en informationsbyrå.

Sams relation till köket är mycket stor. Ofta studerar hen vid matbordet och med jämna mellanrum bjuds vänner över på en fika eller en kopp te. Diskussionerna och reflektionerna går alltid stora/vilda här. Behovet av praktiska men prisvärda varor är nödvändigt ekonomiskt sett, men denna person drar sig inte för att uppskatta ett designat föremål.

2. Kollektionen

Slutkollektionen består av fem produkter som alla är baserade på var och en av de fem mönstren som ingår i mitt Gymnasiearbete (läs mer om mönstren i mitt Gymnasiearbete Conscious Minds, 2015). Temat är kök - och alla inredningsdetaljer fungerar i kökssammanhang, men har också ett fantasifullt utseeende. De produkter som valts har tilldelats varsitt mönster som hjälper till att förstärka budskapen och samverkar med varandra.

2.1. Conscious Minds

Mönstren som kollektionen bygger på tillhör samma varumärke. Dessa mönster handlar om att vara uppmärksam på världen omkring dig. Det är både en uppmaning och en påminnelse om det stora i det lilla i dagens stressiga tekniska samhälle. Att man ibland behöver stanna upp en stund och bara andas, att våga upptäcka detaljer. Dessa mönster är i sin tur inspirerade av fem historiska svenska formrebeller, vars tankar sammanfattats i detta tema. “Conscious Minds: See. Feel. Breathe.” innebär att ha ett medvetet sinne och våga stanna upp i vardagen och släppa lös alla sinnen.

Köket är en viktig plats i ett hem. En plats för gemenskap, samtal och härliga stunder tillsammans. Denna kollektion består av fem inredningsdetaljer för köket. Varumärkets logotyp föreställer en relativt steril rektangel i tre delar. Rektangeln för tankarna till kakelplatta, vilket visar att kollektionen består av köksprodukter. De tre rutorna representerar mönstrens egenskaper, där tre mönster innehåller träd och två har blad. Den undre rutan är grön som gräset, och en grästuva från mönstret “sökande” mjukar upp den raka ytan. Den övre rutan är blå som himlen och har ett träd från mönstret “fåglar”. Mittpartiet är vitt för att dela av himmel och jord. Är det kanske motvikten - mönstret “bländad” - som lyser igenom? Kollektionens namn står halvt dolt i nedre respektive övre delen av rutorna de befinner sig i och smälter in i det vita. Undertiteln “See. Feel. Breathe.” står på sidan i svart. Det gör att den rektangulära formen behålls.

2.2. Kakfat

Detta kakfat är baserat på mönstret “Fåglar” (Gymnasiearbetet Conscious Minds, 2015). Mönstret handlar om de små svårupptäckta detaljerna och de synliga - de flyktiga fåglarna i konstrast de stora träden - och samma komponenter används även i kakfatets form. Grunden till fatet är inspirerat av klassiska kakfat, men här vilar faten på en grund och kan användas utanför konstruktionen som vanliga tallrikar för servering. Eftersom fågelmönstret ger en känsla av idyll, luft och frihet passar kakfat perfekt med sina våningar och luftiga partier som får faten att verka flyga likt molnen och fåglarna.

Kakfatet består av en trädstamsliknande stomme i vitpigmenterad ek med avhuggna grenstumpar i tre olika riktningar och storlekar. Från stumparnas ändar går varsin vitmålad metallring som också är i varsin storlek. På ringarna kan de vita porslinsfaten vila. Dessa tallrikar har tre olika motiv och från sidan är tanken att den vita undersidan av faten ska likna moln som flyger förbi stubben. Måtten på kakfatet är ungefär 30 cm högt och 43.5 cm brett, stubbens botten cirka 10 cm i diameter och 5 cm i diameter som stomme. Tallrikarna är 22.4, 15.2 och 11.2 cm i diameter.

Det största fatet bär på ovansidan ett motiv med blå fåglar och runda, blå prickar som går på rad runt fatets kant. Det andra fatet är något mindre och har ett enkelt motiv med två trädsilhuetter som sträcker sig in mot varandra. Här samverkar träden och blottar sin skönhet. Den tredje och minsta tallriken beläget på den högsta grenen. Motivet är en blå himmel med ett vitt moln som flyger förbi.

Tanken med utseendet är att man måste se på fatet ovanifrån för att kunna betrakta motiven och fåglarna. Precis som i mönstret ska det därför kännas som ett “flyktigt” motiv - som inte syns ur alla vinklar. Den avhuggna stammen syftar på vår tids nonchalans mot naturen. I det stressiga samhället vi lever i är det alltför lätt att ignorera till exempel alla träd vi hugger ner. De stora vita partierna på tallrikarna gör att maten får synas och det blir mer aptitretande, detta är viktigt när det kommer till tallrikar - det får helst inte kännas rörigt eller ta fokus från maten.

2.3. Bricka

Mönstret “Sökande” (Gymnasiearbetet Conscious Minds, 2015) fyller brickans yta. Brickans form och storlek är från bricktillverkaren Formpress - som även trycker egen design på sina produkter. Måtten är 43x33 cm. Detta mönster som föreställer blommor och blad ger känslan av en äng tack vare sin placering - därför valdes just bricka, eftersom det skulle vara en stor yta nog till en äng av mönstret. Den klassiska brickformen är smäcker och relativt tunn i en rektangulär form med rundade och lätt uppåtböjda kanter.

2.4. Ljusskål

Ljusskålen i tjockt, frostat glas bär mönstret “Blind” (Gymnasiearbetet Conscious Minds, 2015). Måtten är ungefär 10 cm hög och 9 cm bred i diameter. Tjockleken på glaset är 3 mm och botten är hela 3 cm tjock och är urgröpt på insidan av skålen för att ett värmeljus ska kunna passa. Eftersom “Blind” handlar om att upptäcka ljuspunkterna i mörker, var ljusskål perfekt att illustrera mönstrets budskap och ljuset i kontrast till mörkret - ljuset vi söker efter. Den mörka utsidan och den minimala skillnaden mellan de svarta trädsilhuetterna och den mörkt blå himlen framhäver de små, ljusa stjärnorna på ljusskålens utsida. Insidan är kromad och den silvriga ytan reflekterar ljusets sken och hjälper till att förstärka ljuset som ska sippra ut genom de transparenta, frostade partierna som föreställer stjärnor från utsidan.

2.5. Gardin

Gardinen är tillverkad i skirt linnetyg, som låter ljuset lysa igenom. Tyget bär mönstret “Bländad” (Gymnasiearbetet Conscious Minds, 2015) med geometriska träd och kantiga, symboliska ljusstrålar och runda linsöverstrålningar. Detta geometriska mönster är i olika beiga och bruna toner och tillåter ljuset att göra sitt jobb med bländningen. Därför passar mönstret mycket väl ihop med det syfte en gardin har genom att både både släppa igenom ljus och samtidigt blända vilket var tanken med mönstrets känsla.

2.6. Kökshandduk

Kökshanddukar finns i alla dess slag, och det här tyget kräver mod för att ha i köket. De många färgerna som samspelar mot en mörkt blå yta ger ett lekfullt blickfång. Vår och höst tillsammans som blandas med en stoppknapp passar för flera årstider och piggar garanterat upp ditt kök! Den här produkten skickades iväg till företaget Elobina - som trycker egen design på tyger, och detta blev min slutprodukt. Med mönstret uppförstorat och i det relativt kraftiga materialet “Bomullin Ystad (60% bomull - 40% lin 240 gr/m2)” med måttet 145x100 cm. Precis som brickan ger utrymme för att uppskatta mönstret gör handduken också att mönstret framhävs. En perfekt påminnelse som ger köket en färgklick.

3. Reflektion

Något jag tyckte var krångligt var faten till kakfatet. Det är inte självklart hur en tallrik bör se ut: helst ska maten fortfarande kännas aptitretande när den lagts på tallriken, och det kräver medvetenhet och en balansgång mellan mönster och rena partier - rörigt och sterilt. Den långa, krångliga och svajande vägen till mönstrens slutresultat kan läsas i Gymnasiearbetets loggbok.

När slutkollektionen skulle göras var jag tidigt inne på idén med inredningsdetaljer. Det är personligt, eftersom jag gillar de mindre föremålen som blir fysiska av deras behändiga storlek. Först lockade tanken på enbart porslinsprodukter, men snart övergick det till inredningsdetaljer i köket - däribland ett kakfat med just porslinstallrikar. I början var också tapet en av produkterna, men det ersattes också av produkter i 3D - eftersom jag redan tillverkat mönster i Gymnasiearbetet. Just köksprodukter verkade spännande att designa, eftersom jag i tidigare projekt mestadels arbetat med produkter för sovrum och vardagsrum. I min loggbok finns processen i bilder som förklarar den svajande vägen till slutprodukterna.

4. Förbättringar och utveckling

Naturligtvis finns säkerligen saker som kan förbättras rent tekniskt, och man skulle kunna tänka igenom hur saker och ting ska lösas i praktiken. Även i presentationen skulle man kunna ta bort kanterna på kakfatet som göra att faten ser kantiga ut. Dessa mönster som produkterna bär behöver absolut inte heller vara bundna till kökets rum, utan kan användas på andra produkter - till exempel kuddar i samma mönster som handduken, en tapet med blommönstret från brickan eller en duk med mönstret från gardinen.

Nedan följer resultatet av slutkollektionen, med logga och namn i hörnet.

Tills nästa, sista inlägg...STOR KRAM! <3

Annie

Källförteckning - Källor jag utnyttjat till produkternas utseende:

Bricka: Formpress http://formpress.com/produkter/design-inredning/sortiment/

Mall till bricka: Formpress http://formpress.com/wp-content/uploads/2014/06/43x33-sve_eng.pdf

Tryck på tyg: Elobina http://www.elobina.com/produkt/designa-eget-tyg-2/

Vårvisning: Affisch!

Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev då det är fullt upp i dessa vårtider. Snart är det dags för årets vårvisning! För att få publik på denna kombinerade modeshow och utställning gör vi affischer.

Min affisch ska innehålla: Vårvisning, plats, datum, skolans namn, företagets namn, "pris", kontaktuppgifter för biljetter samt en hint om sammanhang och tema.

Vårvisningen innehåller både modeshow och utställning och eftersom båda tillhör programmet bild och form bör affischen förmedla båda sidor av det kreativa utbud som publiken kommer att möta.

Affischen riktar sig till en mottagare som egentligen enbart befinner sig på vår skola; närmare bestämt ungdomar som är ca 16-18 år. Därmed bör affischen locka dagens ungdomar, gärna med starka färger eller dylikt som vänder uppmärksamheten till sig. Avsändarna är vår klass, som består av en linje med inredningsdesign och en med modedesign. Därmed är det viktigt att affischen speglar båda sidorna samtidigt som modeshowen är det som kommer att "synas" mest den dagen - vilket gör att den borde dominera känslan.

Budskapet som affischen bör förmedla är alltså en blandning mellan inredning, design, färg och form  och mode. För att blidka dessa valde jag en blandning av det som våra linjer har gemensamt - närmare bestämt färg och form. Men då modevisningen kommer ta störst plats låter jag känslan präglas av show och uppvisning.

Affischen finns i två versioner, där grundkonceptet är samma för båda. Grundtanken är att få fram temat ljus och mörker samt scendekoren i form av rep som spänts upp längs med pelare inne i salen (se inspirationsbild). Färgerna i akvarell har jag målat själv, och tanken är att färgerna ska symbolisera vår linje: bild och form. Färgerna är gemensamt för både mode och inredning, därför var det en bra kompromiss. Anledningen till att affischen blivit en blandning är efter att undersökningen för catwalken (se inlägget Vårvisning: Designa en catwalk) visat att elevernas kreationer var så väldigt olika. Därför behövs en så neutral design på både catwalk och scen som möjligt, för att alla färger, former och mönster ska passa in i designen.

I affischerna finns inga märkbara propagandatekniker, eftersom mottagarna inte kräver övertygelse på samma sätt som i till exempel politisk propaganda. Däremot innehåller affischen olika komponenter som ska locka betraktaren att vilja gå dit, men visar enbart sådant som faktiskt ger känslan av vad som kommer att upplevas där.

Tekniker som används är akvarellmålning och grafisk design i Photoshop. Akvarellen bryter mot allt det raka, exakta på datorn och ger en mer levande känsla.

Den första affischen har svart bakgrund med vita detaljer och färg av akvarell i bakgrunden. De vita detaljerna som står i stark kontrast till det svarta representerar ljus i mörkret - i detta fall strålkastare. Från början hade bokstäverna bokstavligt talat ljus runt sig, men det togs snart bort på grund av att det kändes för rörigt och texten dessutom blev svår att läsa (se bild X). De största orden "VÅRVISNING" står under varandra på ett grafiskt men lite lekfullt sätt. Tanken är att det ska kännas dynamiskt och inte statiskt - precis som visningen inte är tänkt att vara steril - genom att göra text och färg i olika storlekar. Det grafiska är också en del i att representera våra program: det ska synas att eleverna som gjort affischerna är estetiskt kunniga. Även repen som kommer kännas igen på pelarna om mottagaren tar sig till visningen är i kontrast till bakgrunden liksom texten. Dessa rep kan liknas vid strålkastare och kan också symbolisera den långa catwalken. Kompositionen präglad av dynamisk känsla, och repen är en stor del i det med sina diagonala linjer. Resten av kompositionen är relativt rak för att inte göra intrycket för rörigt. Färgerna i bakgrunden representerar våra kreationer och vårt program med olika former och färger som förs samman i en och samma visning. Prickarna skulle kunna symbolisera idéer, kreationerna eller eleverna själva.

Balansen vägs upp genom att kompositionen är relativt symmetrisk. De olika texterna väger upp varandra för att inte tippa över åt något håll, och repen väger upp texten till höger. Mottagaren kan läsa affischen från vänster till höger, precis som en vanlig text och låta ögonen vandra över motivet på ett behagligt sätt. Tanken är att man ska kunna läsa den största texten först - den viktigaste - och sedan få reda på informationen i tur och ordning, nästan som i det gyllene snittets spiralform som slutligen landar på "Fri entré" och biljett informationen.

Den vita versionen av affischen är precis likadan som den svarta, med den skillnaden att allt vitt är svart och allt svart är vitt. Det vita kan upplevas som mer vårigt och ger en fräschare känsla. Det finns olika fördelar med både den svarta och den vita. Till exempel försvinner känslan av färgerna som "ljus" i mörker mot den vita bakgrunden, men står fortfarande för alla färger som visningen kommer att innehålla. I den svarta däremot, är risken att "vårkänslan" försvinner på grund av de dova färgerna. Å andra sidan ger den svarta bakgrunden mer känslan av ljus och mörker (visningens tema) än den vita och ger kanske större känsla av modevisning. Den svarta riskerar att kännas som lite för mycket "nattklubb" eller "disco", men kan å andra sidan tydligare förmedla strålkastarljuset än den vita gör.

Enligt min åsikt borde båda kunna användas, med olika fördelar. Men förmodligen är den vita mer tilltalande för många, då den är fräschare och känns mer stilren och framför allt vårigare än den svarta. Å andra sidan har den svarta starkare färger som lättare kan locka dit ungdomar. Därför borde det inte vara dumt att använda båda då fördelarna är en fråga om individuellt tycke och smak.

Nedan följer processen i bild!
Kram!
Annie

Första nedskrivna tankarna. Från början tänkte
jag experimentera med själva formen på affischen.

Här finns fler tankar och även nedskrivet och även
komponenter i själva dekoren och visningens tema.

Lövet målades efter vår första idé med catwalken (se förra inlägget).
Detta togs bort eftersom löven ersattes av rep i dekoren.

Några skisser på idéer. Tidigt var jag inne på
att låta texten dela på sig, eftersom ordet var så långt.

Skannad bild av akvarellmålningen jag gjorde.

Första försöket med idén.

De första två svarta varianterna kändes ganska röriga, men i stort var konceptet okej...

...så jag provade att göra dem i vitt - vilket blev mer vårigt. Men den till vänster var för tråkig med det grå runt bokstäverna och det färgglada blev lite för mycket "barnkalas"...

...alltså skalades vissa överdrivna detaljer bort och - voila! Här är slutresultatet!