Folklore - Handskar på!

Hejhej!

Nu var det ett tag sedan jag gjorde inlägg, eftersom jag väntat in arbetsprocessen. Såhär i slutkampen är det hög tid att berätta om tillverkningen av spjälsängen och inredningsdetaljen! Jag kommer dela upp tillverkningsprocessen i olika stycken för att ge en klar bild av hur det gick till. :)

SPJÄLSÄNGEN

Från skiss till stomme

- Innan det var dags att besöka en träslöjdssal behövdes mallar till sängen. För att få till hornen i rätt skala fick jag använda A3-papper, dator med Photoshop, projektor och verktyg som penna och tejp. Därmed tejpade jag upp pappret på tavlan och tog upp Photoshop-filen med konturen av hornen på datorn.

Med hjälp av projiceringen kunde jag prova mig fram tills hornen på pappret hade de rätta måtten. Skalan fick bli 1:3 eftersom det var mest passande i storlek. Sedan var det bara att måla av och klippa ut i hård papp.


- När hornen var klara gjordes mallarna till de båda kortsidorna, långsidorna samt benen (som gjordes enskilda) och måtten på spjälorna. Alltihop togs med till slöjdsalen där materialet blev plywood, eftersom det var ett lätthanterligt material med synliga ådringar. Med hjälp av mallarna var det sedan enkelt att rita upp spjälsängens delar. Dessvärre blev första mallarna fel då jag målade med ådringarna åt fel håll (bravo) och därmed insåg hur viktigt det var att ådringarna gick nedåt istället för i sidled på sängen. Tack och lov hände detta innan något hann sågas.

- Eftersom jag inte är snickare fick jag hjälp att såga ut alla basmått med sticksåg, för att lättare kunna hantera det finstilta. För att inte hornen skulle spricka valde jag att göra dem och en av kortsidorna (utan ben än så länge) på en och samma bit.

- Efter detta var det dags att återbekanta sig med en gammal vän: kontursågen. Med skeptiska tankar skulle hornens slingriga mönster sågas ut. Det gällde att hålla sig i kragen under hela sågningen, men efter mycket knåpande var hornen till sist färdiga.

- Nästa steg var att få bort en stor bit trä i mitten på varje sida. För att lyckas med det fick jag först borra hål i varje hörn av rektanglarna på plattorna och sedan såga ut formen med kontursåg med utgångspunkt i hålen. Därmed var det bara att köra så rakt som möjligt till vare hål tills varje rektangel kunde tas ut ur plattan.

- Slipningen blev nästa steg. Det utfördes på det gamla hederliga sättet: med slipkloss och slippapper. Detta var inte bara nödvändigt för att få mjuka kanter utan också för att inte träet skulle spricka med tanke på hur smala sidorna var. Faktum var att jag slipade hornen redan innan jag borrade i plattan i förgående steg, för säkerhets skull. Tyvärr hjälpte inte mina försiktighetsåtgärder, så vissa skavanker blev det. Men, precis som samernas hemtillverkade föremål ska det synas att det blivit tillverkat av mänskliga händer och inte av maskiner. Perfektion symboliserar nybyggarna, som jag ser det. När samerna tillverkade föremål var det viktigaste att de fungerade och (beroende på vilka föremål) var fina och vackra, inte perfekta.

- Trots att skavanker också visar på att ett föremål har en historia behövde vissa oundvikligt stora sprickor lagas. Detta gjordes bäst med träspackel i ungefär samma gulaktiga nyans som träet. När det hade torkat var det dags att färga träet!

- Mörk bets var det som användes eftersom ådringarna fortfarande skulle synas. Anledningen till att träet skulle vara mörkt är en tolkning av gammalt trä som blivit mörkare med åren, eftersom samerna är ett ursprungsfolk, men också för att det påmålade symboliserar den påmålade fasaden som nybyggarna försökte gestalta om att de och samerna skulle kunna leva sida vid sida och idka olika näringar, dessutom är att färga trä inte särskilt naturligt men det är samtidigt inget som man tänker på när man ser på sängen. Då blir symboliken för nybyggarna (den påmålade färgen på träet) inte påtagligt, men finns ändå där - precis som sängens syfte.



Med vit labbrock på som fick mig att se ut som en vetenskapsman lades betsen alltså på träet på båda sidor (för att de första sidorna skulle torka fortare användes en värmepistol). Så, efter mycket stänk var sängens delar plötsligt mörkbruna istället för ljusblonda. Tyvärr blev färgen lite gråaktig på de ställen som hade träspackel, men jag gillar hur man kan se att möbeln är tillverkad för hand och inte på fabrik. Lite skavanker här och där - det ger möbeln karaktär och vittnar om en historia precis som för samerna. Om samernas hemtillverkade föremål hade sett ut som perfekta, fabrikstillverkade produkter - då hade det inte känts samiskt.

- När alla delar var färdiga limmades de ihop med trälim under tryck (bild till vänster). Sedan fick jag hjälp med att sätta enkla, träbitar som lister inuti (eftersom rädslan för att sängen skulle spricka om jag gjorde det själv var ganska stor) som sedan kunde bära upp en masonitskiva som madrassen senare skulle kunna vila på. Spjälorna sågades ut med rätta måtten av långa rundstavar.

- Väl tillbaka i skolan limmades först och främst de små rektangulära benen (eller fötterna om man så vill) på.

Nu var stommen färdig!

Färgglada textilier och spjälor läggs till


- Till sängens kortsidor användes matta band i grönt, blått, rött och gult (de samiska färgerna). Dessa häftades diagonalt på plats med en häftpistol. Likadant gjordes sedan med banden i motsatt diagonal riktning som också vävdes under och över de andra banden (se bild till höger). Detta upprepades sedan på motsatt kortsida.


- Min första tanke var att spjälorna skulle kläs in i hopsydda band, men eftersom detta är en skalenlig prototyp skulle det blivit alldeles för smått och det fanns inte tid till det. Alltså fick jag klura ut ett annat sätt att lösa problemet, vilket resulterade i att istället klippa ut tygremsor av ett vanligt naturfärgat bomullstyg och sedan med vattenfasta posca-pennor rita ränder längs med längderna. För att få ränderna relativt raka använde jag ett papper som stöd. Sedan var det bara att med hjälp av limpistol vira in varje rundstav (spjäla) i tygremsorna.

- Ibland gick detta bra, men ibland blev det bergskedjor av alltihop. Det kunde se ut ungefär som bilden till höger...

- På spjälorna skall en typ av "pärlor" träs över tyget för att symbolisera nybyggarnas ankomst. Dessa "pärlor" är i själva verket en bit metall som ska likna metallfärgad plast (symboliken kan läsas i tidigare inlägg). För att visa detta i modellen använde jag mig av värmeljusens aluminiumform. Kanterna klipptes ut och slipades försiktigt för att få en blankare och mer metalliknande yta. Sedan klipptes de i mindre bitar som rullades och limmades på de klädda spjälorna, fyra stycken på var och en.

- Spjälorna fästes sedan med hjälp av limpistol med jämna mellanrum i utrymmet på spjälsängens båda långsidor. För att göra sängen säker för barn har jag tagit reda på hur ungefär hur stort avståndet mellan spjälorna måste vara för att inte barnet ska fastna och hur långt ner madrassen måste vara för att göra spjällsängen ergonomiskt utformad.

- När spjälorna var på plats användes genomskinlig
plast (i detta fall ett laminat som laminerats utan innehåll) för att klippa ut lagom stora rutor som sedan limmades utanpå vävningen enligt symboliken mellan samer och nybyggare
(se inlägget "Folklore - en process från kaos till mening") på var sida om vävningen på
kortsidorna.






Madrassen

- Eftersom spjälsängen görs som en prototyp använde jag en hård pappskiva istället för en riktig madrass för att gestalta själva madrassen. Pappen limmades ihop som en låda utan lock som sedan täcks över med ett vitt bomullstyg.

- Eftersom jag ville använda ett mer miljövänligt alternativ är "pälsen" givetvis fuskpäls - också det har en symbolik som kan läsas i det redan nämnda tidigare inlägget. "Pälsen" kommer att ligga runtom hela madrassen, men bilda en barriär runt ett hål i mitten där "lakanet" finns (också denna anpassning för barnen kan läsas i det tidigare inlägget). Alltihop limmas sedan fast för att sedan föras ner i spjälsängen för att ge sängen den slutliga finishen!

Spjälsängen är därmed färdig, sånär som på kudden...!

KUDDEN

Kudden görs i form av ett heltäckt (igensytt) kuddfodral med Tillsammans isär-mönstret på.

- Första steget som tog längst tid var att väva samman banden på det sätt som jag hade designat virtuellt. När det var gjort nålades de fast på ett vitt bomullstyg med de rätta måtten (plus sömsmån, se bild till höger).

- Steg två var att sy fast banden. Eftersom de röda och blå banden skulle vara dubbelt så breda (då mönstret skulle stämma i den stora skalan) syddes alla band på med olika respektive färg på tråd endast med raksöm rakt över för att hålla samman. Svårast var naturligtvis de blå banden då dessa låg underst i mönstret och därför  hade extremt många "hopp" för att inte sy med fel trådfärg i banden.

- Därefter klipptes baksidan ut i ett enda stycke (likadant som framsidans grund).

- Sedan var det bara att sy ihop delarna och vränga verket ut och in, därefter stoppades innerkudden i och det sista hålet syddes igen förhand.

Kudden var då färdig!

Hoppas detta var givande läsning, mer om den grafiska profilen kommer i nästa inlägg. Men tills dess, ha det bra! :)

Kram! <3
Annie