Jag väljer skulptören Tony Cragg, eftersom jag finner hans verk både visuellt vackra och intressanta. Nyfiket undrar jag vilket syfte verken har, särskilt som de är gjorda i fluxusrörelsens tecken, men liknar mer de tilltalande readymade-verk som gjordes innan dadaismen, av t.ex. Archimboldo många hundra år tidigare. När massproducerade framställda föremål ställs samman och föreställer något helt annat - som också är helt begripligt och som man förstår. Frågan är bara vad konstnären då vill säga med dessa verk?
Fluxusrörelsen hade sina största glansdagar under 60-70-talen som grundades i New York av George Maciunas med bl.a. Yoko Ono i spetsen. Denna rörelse hade Dadaismen som föregångare och tog återigen upp frågor om normer och ifrågasatte vad som är konst. Man ville sudda ut gränser mellan konstnären och publiken men också mellan olika konstarter. Genom att använda metoder som till exempel installationer, föreställningar där publiken var medagerande eller massproducerade föremål testade rörelsen gränserna för att ta göra gränsen mindre.
Konstnären
Anthony “Tony” Cragg är en brittisk skulptör som föddes 1949 i Liverpool, som från början är utbildad forskare och arbetade som laboratorietekniker vilket har format det konstnärliga uttrycket men framför allt påverkat relationen till olika material. Cragg utövade senare flera olika typer av konst, vilket man kan se på hans egen hemsida där man kan skåda både målningar på papper, skulpturer och installationer - men det var först under 80-talets början som han började göra konstverk med vardagsprylar i olika formationer, ordnade efter former och/eller färger. Dessa var bland annat en serie enkla konturer på väggar och golv. Enligt flera källor (se källförteckning) var hans avsikt att låta den vardagliga meningen hos varje föremål få en ny betydelse genom att hamna i ett nytt sammanhang. Det som är speciellt med just dessa typer av verk som Cragg gjorde, är att de berättar så mycket om en viss tid så att vi än idag, över trettio år senare, fortfarande kan läsa av Craggs personliga åsikter och reflektera över den tid konstnären levde i.
Jag skulle vilja beskriva Cragg som en man i tiden, eftersom han genom dessa verk ger kommentarer till sin samtid, med hjälp av tidens föremål. Detta, precis som källorna nämner, gör att föremålen i sig har en metaforisk relation till det hela. Det är en av de saker som Tony Cragg specifikt arbetar med: en liten del av något stort. De material han använder sig av är endast gjorda av människohand, det vill säga icke-naturmaterial och såväl köpta som upphittade föremål. I ett uttalande i sin tidigare konstnärliga karriär påstår Cragg enligt Lisson Gallery att dessa material är “fossilerade nycklar till en dåtid som är vår nutid”. Han anser att varje föremål har en egen “ballong” med information kring sig och detta utnyttjar han. Det är genom sina konstverk som Cragg försöker sudda ut linjen mellan människotillverkade (konstgjorda) föremål och naturliga landskap.
Inspirationen
 |
| Källa: The Tate Gallery |
Dessa konstverk i form av många vardagsföremål som i strikt ordning skapar något annat ger intrycket av något väldigt simpelt och logiskt. Jag gillar att de får människor att tro på det enkla, den logiska formen, när konstverket i själva verket skriker en kritisk uppmaning åt betraktaren. Som att skriva en dold debattartikel i ett verk som bara de nyfikna, de som bryr sig och är intresserade, kan förstå.
Mitt verk
Likaså har jag också skapat ett verk som föreställer en enkelt identifierbar människa, men där föremålen talar för något annat i förhållande till konturen som de skapar. Jag anser att vi i dagens samhälle är alltför nonchalanta med de små saker vi faktiskt kan göra som kan förbättra den värld vi håller på att förbruka. Bara en så enkel sak som att slänga sitt skräp - allt skräp - i soptunnorna istället för på marken skulle kunna bidra till en mycket renare värld. Därför har jag valt att här fokusera på det lilla en människa kan göra för en ljusare framtid, vilket kanske senare kan väcka ytterligare idéer. Genom att göra en människosilhuett av skräp vill jag rikta mig till folks samveten. Människan är byggd av alla möjliga massproducerade föremål sorterade i olika färgsektioner, vilket i sig symboliserar olika delar av människan.
Huvudet är grått - eftersom det är där nonchalansen sitter.
Bröstet är rosa (ännu naturligt) eftersom det inte händer så mycket där och då är sin egentliga färg.
Hjärtat däremot är transparent svart för att visa på våra kallhjärtade och lättgenomskådliga handlingar (det svarta står både för stenhjärta och för ett nerfläckat samvete).
Armarna är gula eftersom det är med dessa vi borde kunna påverka; som en menande signal.
Händerna är röda: det är med dessa vi skräpar ner.
Benen är svarta eftersom de leder till fötterna som är blå (kallsinnade), vilka trampar ner skräpet i jorden och får oss att inte längre vilja ta i det.
 |
| Källa: Eget Foto |
Process
Jag gick tillväga på samma sätt som Tony Cragg med den skillnaden att jag gjorde verket i olika sektioner och satte ihop dem i datorn samt att jag omtolkade hur han placerat föremålen. Först ritade jag alltså upp en människas kontur i delar på ett papper så att det blev flera mallar på samma yta med hjälp av en projektor. Därefter placerade jag ut föremål efter färg och tog kort på varje del. Sedan förde jag in verket i datorn där den redigerades och placerades på ett passande träd i en park som ett konkret exempel - verket fick ett sammanhang. Dessutom tog jag verket ytterligare ett steg djupare och delade in det i färgsektioner (vilket Tony Cragg dock faktiskt gjort på andra verk fast utan färgsymbolik).
Plats
Meningen är att placera verket på ett träd, förslagsvis i en park där just många människor rör sig och där skräp och cigarettfimpar ofta hamnar på marken. Genom att skulpturen omger trädstammen skapas ett skikt eller ett hinder som omger det naturliga trädet. Människan är skapad av naturen liksom trädet, men genom att vårt skräp påverkar naturen negativt har vi liksom symboliken kring verket omringat trädet och tvingat en barriär att uppstå som trycker ner det naturliga flöde som gett oss liv. Också det faktum att skulpturen inte är alltför utstickande visar den nonchalans vi känner inför skräp omkring oss. Därmed har jag valt att döpa mitt konstverk till “Nonchalans” vilket talar för vad vi människor egentligen måste göra: börja bry oss och ta tag i problemen.
Förbättringar
Om jag skulle utveckla verket, skulle jag antagligen göra figuren enbart av skräp från just den plats den står på vilket skulle göra att skulpturen får en direkt koppling till platsen och där förbipasserande kan känna igen som skräp de faktiskt ser vare dag. Sedan skulle jag nog se till att använda mindre saker så att människans kontur blir mer lättidentifierad.
Detta blev mitt verk:
 |
| Källa: Bilderna är enbart tagna av mig, detta inkluderar readymade-verket. |
Efter denna beskrivning, tror du att du skulle lägga märke till mitt verk och stanna upp om det var du som passerade?
Källor
Nationalencyklopedin: Fluxus
Nationalencyklopedin: Tony Cragg
LissonGallery: Tony Cragg
1 The Tate Gallery: Britain seen from the north
2 The Tate Gallery: Britain seen from the north
Tony Cragg
Ha en fortsatt trevlig Halloween! :)
Kram
Annie
